Nu är det klippt! / Cut, with no return!

Här är det markerat och klart. / Marked the line clearly.

Sedan virkade jag smygmaskor i markeringen, just som Helen har lärt mig. / After that I crochead just like Helen taught me.

Baksidan krävde en del fixande också. Fast innan ni ringer efter små män i vita rockar som kommer och tar hand om mig, kan jag berätta att jag fäster ändarna under tiden, så dessa behöver bara friseras lite :-)

The wrong side requires a bit of work too. But just in case you thought of getting me to some hospital or so I must tell you that I neat the ends along the way, so I just have to trim they a bit now.

Slutligen var det dags för det läskigaste...... att klippa. Först fick jag moraliskt stöd av KM, hålla handen och lugnande och uppmuntrande ord, ett djupt andetag och sedan klippte jag. Så nu är Xantippa en kofta :-)

And finally it was time for the scary part, the cut. First some nice and comforting words and sympathi from DH and then a deep breath and I cut. So now Xantippa is a cardigan :-)